Vet du vem du ska rösta på i Europaparlamentsvalet den 25 maj 2014? Vet du vilka politikfrågor som är aktuella på EU-nivån? Vet du att ungefär 60 procent av alla de politiska besluten som fattas på kommunal nivå i vårt land påverkas av EU?
Det har varit och är fortfarande ganska tyst om EU i Sverige en månad innan valet till Europaparlamentet. Att få har koll på EU: s frågor och utmaningar visar en opinionsmätning baserad på två undersökningar genomförda av Sifo och Skop under mars och april, på uppdrag av Stiftelsen Europa i Sverige. Det bådar inte gott för demokratin. Den utbredda tystnad som råder kring EU-frågor hos politiker och samhällsdebattörer på nationell och lokal nivå bidrar till en ökad euroskepticism. Båda undersökningar förebådar ett lågt valdeltagande i det kommande Europaparlamentsvalet som tidigare år legat kring 40 – 45 procent. När allmänheten tillfrågats av Sifo om vilken fråga de tycker är den viktigaste valfrågan i EU-valet kommer skola och utbildning på femte plats, trots att detta inte är en fråga där EU har initiativrätt. När allmänheten tillfrågas om de kan nämna namnet på någon kandidat i EU-valet svarar 74 procent av de tillfrågade ”ingen”, 4 procent Margot Wallström som är vår förra svenska EU-kommissionär, medan 5 procent svarar Birgitta Ohlsson vår nuvarande EU-minister. Den Europaparlamentariker som flest svenskar känner till är folkpartiets Marit Paulsen. Det är ändå förvånande med vetskapen om två så flitigt kampanjerande kandidater som moderaternas Anna-Maria Corazza Bildt och centerpartiets Fredrick Federley som borde hörts och synts i tystnaden.
Karaktären på de frågor som är viktiga för Europaparlamentet skiljer sig från kommunala och nationella partipolitiska frågor. EU har så kallad ”exklusiv kompetens” inom ett begränsat område som rör den fria rörligheten i Europa: varor, personer, tjänster och kapital. Själva grundstommen i EU-samarbetet, vilken omfattar handelspolitik, fiskepolitik, penningpolitik (Euron), konkurrens- och transportpolitik. EU har vidare en ”delad kompetens” med medlemsländerna inom ramen för så kallat mellanstatligt samarbete där initiativrätten (rätten att ta initiativ till nya lagar) är delad mellan EU-kommissionen, Europeiska rådet och medlemsländerna. Ett sådant område är den gemensamma miljöpolitiken där EU-nivån trots allt lyckats bra med att sätta övergripande mål, eller den gemensamma jordbrukspolitiken vilken många länder vill avveckla och andra reformera. I övrigt regionalpolitik, industripolitik, socialpolitik, migrationsfrågor, säkerhetspolitik och ekonomisk politik. Alla andra områden är nationella kompetensområden även om det såklart finns framväxande områden med potential att utvecklas till ett nytt gemensamt kompetensområde för EU-nivån på initiativ av medlemsländerna. Exempel på sådana områden är utbildnings- och kulturfrågor där det pågår ett samarbete bland medlemsländer inom den så kallade ”öppna samordningsmetoden”, där medlemsstaterna själva äger all exklusiv beslutanderätt. Det finns också de som argumenterar för en femte frihet ”friheten för kunskap”, vilket bland annat Cecilia Wiklund (fp) har haft uppe på sin agenda som Europaparlamentariker under pågående mandatperiod.
Det finns både mjuka och hårda frågor på EU-nivå där vi kan ha en gemensam nytta av EU-samarbetet. Att de är mer komplexa och tar längre tid att förhandla om med flera länder involverade, och för allmänheten att greppa, är inte en ursäkt för svenska politiker att låta bli att lyfta dessa frågor till debatt både i Sverige och Europa. Frågorna behöver belysas och tillgängliggöras för väljaren på ett demokratiskt vis även om det kan ta längre tid och vara resurskrävande. Det handlar å ena sidan om att förmedla kopplingen mellan inrikespolitik och EU-politik till väljaren. Det handlar å andra sidan om att förmedla kunskap om EU som en ständigt pågående demokratisk samhällsutveckling bortanför nationalismens begränsningar. Att väcka debatten kring EU-frågor på nationell nivå och kanske inte alls på kommunal nivå så sent som en månad innan valdagen är inte optimalt. Det bristfälliga engagemanget för Europafrågor hos våra svenska politiker och tjänstemän i offentlig förvaltning, samt inte minst hos media smittar såklart av sig. Almedalsveckan är hetare än Europadagen den 9 maj.
En intressant iakttagelse av Stiftelsen Sverige i Europa är att de som tenderar att gå och rösta i Europaparlamentsvalet i Sverige är de som tenderar att vara mer EU-positiva och engagerade, medan de som inte röstar ofta är mer negativt inställda till EU. Vad kan det bero på? En förklaring förutom den klassiska euroskepticismen kan i stor utsträckning bero på okunskap. Det senare kan yttra sig i en sammanblandning av inrikespolitik och EU-politiska frågor och skapa en osäkerhet hos väljaren. Vilket kanske leder till att färre röstar. EU-frågor är otydliga och svåra att förstå sig på. De som röstar är de redan insatta.
Ta del av resultaten från opinionsundersökningarna genomförda av SIFO och SKOP under Clip till höger. Undersökningarna presenterades av Örjan Hultåker från SKOP vid ett seminarium arrangerat av Svensk Tidskrift i samarbete med Stiftelsen Sverige i Europa den 29 april 2014. Värd för seminariet var Företagarna Stockholm Stad.
Läs Svensk Tidskrifts rapport från seminariet av Amanda Wollstad ledarskribent hos Kvällsposten.